- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
125

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det var nu icke fruktan, som drev henne fram,
det var icke beräkning. Om hon sade till sig
själv eller andra, förut eller efteråt, att hon ville
vinna något med sitt dåd, så ljög hon. Det var
dådet självt, som eggade henne. Det var själva
dådet, hon ville. Så länge hade hon ruvat
däröver, att det blivit ett med hennes själ. Hon
kunde icke vila, förrän det var utfört, icke ångra,
när det var fullbordat. Lika gärna skulle hon
kunnat ångra, att hon blivit till. Hon hade
överskridit gränsen för det mänskliga, luften omkring
henne var kylig, rensad och tunn, och inom eller
utom henne fanns intet, som kunde vara henne
till hinder.

När andra dagens afton kom, tog Inga
Persdotter föda. Hon åt som den, vilken hungrat
länge, och efteråt satt hon stilla och lugn, utan
att röra sig och utan att kvida. Därpå såg hon
efter att modern sov. Så klädde hon av sig
och gick själv till sängs.

»Jag behöver sömn», tänkte hon. »Eljest går
jag sönder.»

Inga Persdotter sov ända till morgonen, och
först sent gick hon ut.

När hon då gick, tog hon vägen till
Spå-Marens bostad. Hon stannade icke utanför, utan
steg djärvt in, och hon ryggade icke, därför att
hon såg, att det fanns besökande i stugan.

Lugn och säker satt hon och deltog i
samtalet. Det rörde sig om socknens angelägenheter,
och Inga Persdotter blev icke orolig. Hon visste,
att hennes stund skulle komma. När den
besökande avlägsnade sig, gick hon före Maren in i
kammaren och stängde själv dörren.

Samtalet började hon, där hon sist slutat
detsamma, och sade utan omsvep:

»Jag har nu fått det så, att jag vill bli Elin
kvitt. Och I ska hjälpa mig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free