- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
141

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

märkt det, och att det var hennes händer, som
nu rörde vid hans knän. Denna villa varade blott
ett ögonblick, men den var så stark, att mannen,
vilkens samvete var så sjukt, på länge ej vågade
öppna sina ögon för att få visshet om, vad
det var.

När han äntligen vågade det och blickade
ned på marken framför sig, såg Nils, att det
var hans egen hund, vilken kröp framför honom
på marken och tiggde om en smekning av hans
hand.

Under de sista veckorna hade Nils nästan
glömt, att detta djur fanns till. Allt sedan
giftermålet hade hunden liksom dragit sig undan
människorna. I foderlogen hade han tagit sin plats.
Där sov han om nätterna. På tröskeln dit in
låg han om dagarna. In i vardagsstugan kom
han blott, när han ville ha mat. Det var, som
om han haft någon känning av, att allt i huset
ej var, som det skulle.

»Pojken», mumlade Nils. »Pojken. Är du här?»

Men som han böjde sig ned för att smeka
djuret, märkte Nils, att hunden närmat sig honom
av skrämsel. Han slokade svans, och håret på
hans rygg stod upprätt. När Nils böljade smeka
honom, hoppade han upp emot husbonden, som
om han väntat på detta ynnestbevis för att våga.
Och med skälvande kropp rusade han fram mot
källargluggen. Där stannade han darrande och
tjöt.

»Döden har besökt ditt hus», tycktes han säga.
»Du står här, som om ingenting hänt, och vill
ingenting veta.»

Åter satte hunden nosen i vädret och tjöt,
ängsligt, långdraget och gällt.

Då vaknade Nils ur sin dvala. Med ett par
steg stod han innanför dörren, böjde sig ned
och fick hunden i nackskinnet. Betagen av på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:26:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tufvesson/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free