- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
142

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en gång förfäran och raseri, lyfte Nils honom
högt upp, och med en spark slängde han djuret
till andra sidan av gården. Hunden tumlade runt,
kom på fötter igen, flydde, tjutande som en besatt,
och gömde sig innerst i den mörkaste delen av
foderlogen.

Då gick Nils med stora steg in i stallet och
lade selen på Blacken. Sedan spände han hästen
för den långa vagnen, vilken användes för att
köra timmer. Det föreföll honom, som om någon
för länge sedan sagt honom, att just i dag skulle
han fara till skogen och hämta en sågbock. Ja
visst. Så var det. En sågbock skulle han hämta.
Anders Ohlsson, grannen, skulle hjälpa honom.
Hur hade han kunnat glömma det? Dörrarna
skulle stå på vid gavel. Ja, ja! så skulle det vara.
Då kunde någon komma och finna Elin och se, att
hon fallit av våda och slagit sig mot det
järnbandade drickesankaret, där hennes huvud låg.
Ingen hade gjort henne något. Nej, nej. Allt
hade skett av våda.

Nils åkte redan från gården. Men med ett
ryck hejdade han hästen och sprang ned på
marken. Först måste han stänga dörren till
foderlogen. Den dörren måste ju vara stängd. Hunden
skulle ej få komma fram igen och stå vid
källardörren och tjuta. Med skälvande hand stängde
Nils den tunga dörren, som knarrade på rostiga
gångjärn. Så satte han sig upp och lät piskan
vina över hästens rygg. I rasande fart körde han
ut från släktens gamla gård, och hans rygg krökte
sig, som fruktade han, att någon sprang efter
för att slå honom.

Är det Nils Tufvesson, som i dag far fram
på landsvägen och kör sin käraste häst? Han ser
icke upp, och han vet icke, vem han möter.
Nedsjunken på vagnen sitter han, som vore han redan
en gubbe, och hans ansikte är utvakat och grått.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free