Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Domen över de levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som hon står där, ser hon och ser, men
hennes läppar äro slutna. Till sist böjer hon
sig ned och försöker räta ut den dödas fingrar,
som kroknat.
II.
I vardagsstugan, där Elins döda kropp låg,
talades icke mycket. Tysta gingo alla, som voro
därinne, sin väg. Skräcken hade slagit
människorna, vilka kommit dit för att se, och ingen
trodde, att den döda av sig själv fallit ned i den
trånga källaren och av våda lyktat sitt liv. Därför
gingo alla tigande bort, och de togo skräcken
med sig ut över bygden.
Men de, som gingo bort, ersattes snart av
nya. Var och en berättade för andra, vad han
hade sett, och de, som hörde, måste själva gå
till olycksstället och övertyga sig om, att deras
öron hade hört rätt. De stannade alla framför den
döda, och var och en, som gick därifrån, utbredde
och fördubblade den fasa, som börjat komma över
bygden, fasan för det namnlösa brott, vilket satte
liksom en fläck på alla.
Inga Persdotter kom sent till Möllinge, och
när hon kom, var det Kerstin Larsson, som skickat
henne bud, ehuru Nils bett, att man ännu skulle
skona modern. Inga Persdotter satt i modems
stuga och sydde på sin gråa kjol, när budet med
underrättelsen om sonhustruns död nådde henne.
Så fort hon fått höra allt, slog hon ihop händenia
och utbrast: »Nu ska de väl skylla Nils och
mig för detta.»
Och först ville hon icke gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 04:26:31 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tufvesson/0146.html
