- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
148

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

huvuden och gingo därifrån. Och de visste alla,
att över det hus, de lämnade, vilade förbannelsen.

Då var det Kerstin Larsson, den dödas
väninna, och den enda, vilken i livet haft hennes
förtroende, som hyste förbarmande. Hon talade
med andra, och hon befallde sin egen piga att
hjälpa till. Själv lade hon också hand vid verket.
Men Inga Persdotter gick ut ur rummet och sade,
att hon måste gå för att trösta Nils.

Medan kvinnorna så arbetade med
svepningen, talade de ej mycket med varandra, men var
och en gissade den andras tankan De blottade
den dödas hals, och de sågo det röda märket,
vilket gick som ett band runt omkring. De
frågade sig själva och varandra, om detta kunde
vara märke efter ett fall. Och just som de ömsat
linne på den döda, kom Kerstin Larssons man
in och begärde att få se Elin.

Inga Persdotter hatade såväl honom som hans
hustru, emedan hon visste, att i dem hade Elin
haft goda vännen Men hon kunde icke vägra
Larsson att komma in, och hon följde honom
själv fram till den döda.

Larsson stod där stilla och iakttog allt. Hans
ansikte var blekt och strängt, och hans ögon
voro vakna. Han såg den röda randen, som gick
runt halsen, och hans ögon borrade sig ett
ögonblick in i hustruns, som mötte hans. Men
därinne yttrade han intet, stod bara stilla, överlade,
tänkte och såg. Så gick han därifrån, tigande
som han stått där.

I vardagsstugan satt Nils, och när Larsson
gick honom förbi, stannade han och sade barskt:

»Hade du haft någon hos Elin och icke
ständigt låtit henne gå så ensam, när du var borta,
då hade detta icke hänt.»

Nils såg slött på den talande och svarade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free