- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
161

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

njuta frukterna av brottet, som för var man ligger
i öppen dag.»

Så gick rättfärdighetskänslan sin gång över
denna bygd. Den kan sova i vardagslag, och i
det, som smått är, sluta människorna ögonen till
och le. »Det är världens gång», säga de, när de
möta orätt. »Och orätt kan ingen hindra.» I
handel och vandel sker mycket, för vilket
människorna blunda, emedan de själva veta sig i stånd
till detsamma. Men när något väldigt händer,
då ropar det emot himlen, och det är som om
ej ens den ringaste kunde sova lugnt, förrän
rättvisan gått sin gång, och sanningen kommit
i dagen.

Här blev det från början icke en man, som
trädde fram och förde allas talan. Men en av
de nätter, då Inga Persdotter och Nils rasade
mot varandra efter det dåd, de samman begått,
brann länge ljus i en byggnad, vilken ej långt
från Möllinge ligger vid landsvägen. Ljuset brann
länge, därför att två människor där lågo vakna
och talade om det brott, som fyllde hela bygden
med skräck. Ljuset brann i fönstret bredvid
verandan, som vette ut mot den välvårdade
trädgården med fruktträd, bärbuskar och bersåer. En
strimma av detta ljus föll mellan vildvinets risiga
grenar, och därinne var det Kerstin Larsson, som
höll sin man vaken. Hon gjorde det därför, att
hon talade ut, vad hela bygden tänkte, och hon var
modig, emedan hon visste detta. Men därjämte
kände hon det så, som hade den döda talat genom
hennes mun, och denna känsla fick hon, emedan
ingen annan i livet stått henne så nära. Därför
talade Kerstin under tårar och med lidelse, som
den gör, vilken talar sin egen sak.

»Det kan aldrig vara rätt, detta», sade hon.
Det kan aldrig vara rätt. Här ligger Elin svept

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free