- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
173

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nedböjt. Nils såg på honom och förstod, att prästen
satt i tankar, men vågade ej avbryta honom. Hans
ögon fäste sig vid den svarta kalotten, omkring
vilken det vita håret flöt ut, och han stod liksom
och väntade på att få se denna svarta fläck med
det vita omkring börja röra sig.

När detta äntligen skedde, borrade sig
kyrkoherdens gråa ögon in i Nils, och han sade lågt:

»Det lär se ut, som om Elin blivit mördad.»

Nils ryckte icke till. Han grep blott fastare
om mössan, som han höll med båda händerna
framför sig.

»Det sägs så», sade han. »Och underligt ser
det ut.»

»Märken på hennes kropp tyda därpå»,
fortfor kyrkoherden. »Vet du, vem det kan ha varit?»

Åter blänkte de gråa ögonen bakom
glasögonen mot Nils, och åter grep denne hårdare
om mössan.

»Jag vet ingen, jag kan misstänka», svarade
han. »Men det kan ju ha gått någon förbi.»

»Det kan så», medgav kyrkoherden. »Men
det är annars underligt, att detta är den andra i
din släkt, som dör en bråd död.»

När kyrkoherden sade detta, tryckte han
liksom på varje ord och knep hårt ihop läpparna.
Nils blev röd och fann intet att svara. Ty han
hade icke väntat sig denna anspelning på ryktena
om faderns död.

Då satte sig kyrkoherden upp i stolen och
höjde sin ena hand.

»Kan du säga mig inför Gud, Nils, att du
ingen del har i detta, och att du ingenting vet?»
sade han allvarligt.

Då darrade Nils på orden, och det kom gråt
i hans röst. Men tydligt och fast svarade han:

»Så sant Gud mig hjälpe, och jag vill dö en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free