- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
174

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

salig död, så vet jag intet om detta. Och någon
del däri själv har jag icke.»

Då lutade sig kyrkoherden ned och skrev i
den stora boken.

»Vilken dag var det du fann Elin död?»
frågade han utan att se upp.

Nils nämnde lågmält dagen och timmen. Han
var en bruten man i denna stund, och hans kraft
var uttömd. Hade kyrkoherden upprepat sin
fråga, skulle han fallit samman och bekänt allt.

Men kyrkoherden såg icke upp från den stora
boken. Med tungt hjärta skrev han däri, vad
skrivas skulle. När han slutat, räckte han Nils
Tufvesson sin hand och sade:

»Gud födåte dig, om du har farit med lögn
inför mig!»

Därmed gick Nils. Utan att se till höger
eller vänster gick han bort till stallet och löste
sin häst. När han satt i vagnen, såg han ut över
vägen och lät hästen löpa.

Fattig, trött på allt, övergiven av alla, kände
han sig till mods. Det han bar på, var så över
alla gränser, så alltför tungt. Han skulle bära
på detta i dag och i morgon. Han skulle stå
med allt detta inför människorna vid graven.
Nils led mest därav, att han kände, som om det
band, vilket förenade honom med andra
människor, var avslitet. Sådant passade icke honom.
Ty mer än allt annat önskade Nils, att han kunde
gå ut bland människorna och vara som en av
dem. Men nu var detta förbi. Han var en alltför
stor syndare. Icke en sådan, om vilken prästen,
när han läste sig fram, hade sagt, att alla
männi-skor äro syndare inför Gud. Utan en sådan, för
vilken ingen förlåtelse givs, och som alla måste
sky. Hela sitt liv måste han bära på detta. Hela
sitt liv skulle han gå som utstött bland människorna.
De skulle viska till varandra, när han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free