- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
176

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de efter dig och mig som vargar. Så mycket
ser jag. Visa nu, att du också kan bita ifrån
dig som en varg.»

Därmed gick Inga Persdotter åter in i
byggnaden, och Nils stod ensam kvar ute på gården.
Han selade av hästen och gav honom vatten.
Det var blott några minuter, som gått, men Nils
tyckte, att han varit ensam länge, och att det var
någon annan gång, för en tid sedan, han visste ej
rätt när, som han hört modern stå där och säga:
»Ola Persson är därinne, och han har andra med
sig. Nu ska du bita ifrån dig som en varg.»
Ännu kände han samma brännande torrhet i
munnen, och han drack ur skopan i långa drag. Utan
att veta mera, än att nu måste han gå in, steg
han uppför de båda trappstegen och böjde huvudet
i den låga dörren.

När Nils såg upp, stod han själv ensam mitt
på golvet i vardagsstugan. Han såg sig omkring
och fick intryck av, att han stod inför en domstol,
och att de, som sutto där, kommit samman för
att döma honom. Där sutto Ola Persson och
dennes hustru. Mitt emot dessa sutto två andra
män. Nils såg på dem, och han kände, hur hans
mod sjönk. Det var Anders Ohlsson och Jesper
Svensson, desamma, vilka först varit med och
funnit Elin. Ensam i hörnet, där den gamla
klockan stod, satt Inga Persdotter.

I rummet var så tyst, när Nils kommit in,
att alla kunde höra, hur den gamla klockan
pickade. Ensam förde hon ordet, som om hon
velat påminna dem alla om, att tiden gick.

Ola Persson satt och såg med sina klara ögon
stint på Nils. Icke en min i dennes ansikte
undgick hans kloka blick. I dag var nämndemannen
en helt annan, än när han för blott ett par dagar
sedan for från Möllinge, sedan han första gången
stått stum inför dotterns lik. Hög och myndig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free