Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke nog, att han frivilligt tagit allt på sig? De
måste ju veta och se, att han var beredd att
göra bot och dö.
Då grep Nils i sin förtvivlan den tanketråd,
på vilken han spunnit under de senaste ändlösa
nätterna, samma tanketråd, som han funnit ibland,
när han tyckte, att det började dagas mitt i hans
inres årslånga, hopplösa mörker. Han sprang
upp, och hans blick blev mörk och djup som på
den, vilken ser skräcksyner.
»Det var väl ingen konst», ropade han. »Ty
jag var icke alldeles ensam, när jag slog Elin.
Ingen människa var med mig. Men djävulen stod
hela tiden bredvid. Djävulen sade mig, när jag
skulle slå. Djävulen visade mig, hur jag skulle
lägga snaran. Djävulen hjälpte mig att lyfta henne
upp, kläda på henne, och släpa henne ut.
Djävulen har aldrig övergivit mig förrän nu.»
När han ropat ut dessa förtvivlans ord, satte
Nils sig ned. Hans blick var slocknad, och var
och en kunde se, att mera förmådde han nu
icke säga. Ola Persson och de båda andra
männen sågo på varandra, och åter grepos de av
medömkan med den brutne unge man, de nu
sågo framför sig. Hans ord trodde de icke. Ty
var och en av dem visste ju, att han talat i
yra, och att om Nils haft hjälp av djävulen, så
hade detta skett på annat sätt, än vad han nu
i sin nöd ville få dem att tro. Men för deras
ögon blev brottslingen nästan till en hjälte. Ty
fastän de ville fara skonsamt med honom och
hjälpa honom från dödssynden, vilken ingen
trodde, att han hade begått, tog han dock
frivilligt allt på sig och ville ensam lida straffet.
Därför hejdade de icke Nils, när han reste
sig upp, utan läto honom fri gå förbi dem och
in i det gamla huset, vilket redan låg i skymning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
