Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Gud vare dig nådig, Nils», sade Ola Persson,
när Nils gick.
Men Nils hörde honom icke. Han var redan
inne i vardagsstugan och hade stängt dörren efter
sig. Då hämtade Ola Persson sin hustru och lät
Anders Ohlsson taga henne med hem till sitt. Själv
spände han hästen för vagnen och lät Jesper
Svensson sitta upp. Så åkte de båda, allt vad
hästen kunde löpa, till länsmannen uppe i byn.
Inga Persdotter stod i fönstret och såg Ola
Persson åka bort, och hennes förbannelser följde
honom. Dit hade det alltså gått. Detta blev
alltså slutet. Hon gick ut på gården och satte
sig där på sin gamla plats under fläderbusken
och tänkte.
Slutligen steg hon upp och gick åter in i
vardagsstugan. Där låg Nils påklädd på sängen
och sov, sov, som han icke gjort, sedan de båda
begått dådet tillsammans. Men Inga Persdotter
väckte honom.
»Stig upp, Nils!» sade hon, »gå ut i
foderlogen, tag där ett rep och häng dig själv. Eljest
är det ute både med dig och med mig.»
Nils hörde icke hennes ord, han såg blott
med sömndruckna ögon på modern och förstod
’intet.
Inga Persdotter upprepade då, vad hon hade
sagt.
Men Nils lade ned sitt trötta huvud mot
kudden.
»Nej, mor», sade han. »Det gör jag icke.
Nu vill jag sova. För jag är trött. Och när
jag vaknar, skall jag taga straffet. Annars får
jag aldrig frid.»
Därmed somnade Nils Tufvesson åten Men
Inga Persdotter gick ifrån honom med vrede i
hjärtat och med förakt. Hon visste nu, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
