- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
194

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var hatad. Det fanns många, vilka aldrig kunde
se Nils gå förbi utan att fälla tårar.

Men de, som återvände från tinget, förde
den nya skräcken vidare över bygden. Inga
Persdotter skulle komma tillbaka, hon skulle en dag
återvända till den gård, där hon med orätt satt,
och hon skulle göra detta, när Nils Tufvessons
namn var utplånat från jorden, och han själv ej
ens hade fått en ordentlig grav.

Detta var icke längre fruktan, för att rättvisan
skulle förstummas och aldrig få göra sig hörd.
Det var vida väne. Det var fasan, för att orätten
skulle segra, gå den skyldiga förbi och drabba
den oskyldige på gods och liv.

Det var, som när man vakar den långa, heta
högsommarnatten på den södra slätten, när åskan
går. Blixtarna väsa fram ur molnen, vilka
blytunga hänga ned över jorden. Regnet strömmar
ned, och de våta pilania, vilka skymta fram som
spöklika skuggor i rad, böjas som rö. Åskan
är nära, ty blixt och knall följa varandra i ett.
Man urskiljer knappast de särskilda knallarna. Ty
de förenas till ett enda dovt dunder, varur smäller
som skott, och hela tiden korsa blixtarna varandra
tätt, tätt. Som skarpa, blåvita streck stå de ristade
in i den svarta molnmassan.

Under sådana nätter slår åskan ned, och
människorna, som veta det, vaka och bedja Gud
beskydda hus och hem. Rädda och allvarliga se
de ut genom de stängda fönstren, mot vilka regnet
piskar. Och de frukta ej blott för sig själva.
Ängsligt spana de ut över slätten för att se, om
ingenstädes den rödgula lågan flammar upp mot
molnen. »Gud hjälpe alla människor i natt», säga
de. »Gud hjälpe oss och alla!»

Ängsliga gå de om varandra i rummen.
Överallt är tänt ljus. Ej ens barnen få sova.
Påklädda sitta de tätt krupna till varandra, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free