Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med uppspärrade ögon betrakta de de äldre för
att få veta, om faran, vilken de ej kunna bedöma,
är lika stor som deras egen rädsla.
Så sitta alla, till dess att ovädret är över,
blixtarna ha saktat sig och regnet ej längre faller
så stritt. Då gå alla till sängs och söka vilan.
Men om natten sova de oroligt, och när morgonen
kommer, spana deras ögon ängsligt efter att få
veta, vem olyckan drabbat. Ty under natten ha
de känt, att marken darrat och de förstå då, att
blixten slagit ned. Men de veta ej, om en gård
brunnit, om en vandrare ligger död under ett
splittrat träd, eller om blixten endast träffat trädet,
som fallit, eller en lada, som ligger ensam på
slätten, där solen nu lyser fram.
Såsom människor i tryckande ängslan,
fruktande för sitt eget och andras, vaka en dylik
åsknatt, så gingo också människorna om
varandra under hela denna sommar i Möllinge. Och
det var en sak, vilken grämde dem värst, och
som alla äntligen började att se.
Det var att inför rätten talade ingen på Inga
Persdotter och hennes son för den styggelse, de
med varandra bedrivit. Nämndens ledamöter
visste om detta. Alla, som vittnade, kände dessa
rykten. Allt folket, som fyllde tingssalen, ända
ut på gården, visste det ock.
Men vid detta ville ingen röra. Så djupt
ligger blygsamhetskänslan hos vårt underliga,
hetblodiga, tröga, lättrörda och långsamt tänkande
folk, att detta ville ingen yppa. Orden lågo på
allas läppar, men ingen ville taga på sitt samvete
att vara den första, som sade ut, vad alla tänkte.
Samma outrotliga skamkänsla, vilken band Elins
tunga den dag, då hon satt hos sina föräldrar
och klagade dem sin nöd, hindrade nu också dessa
män och kvinnor från att yppa, vad de anade
och trodde. Sådant kunde man icke ropa ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
