- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
202

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och huvud vid huvud täcker åkern därutanför.
Den häftiga rörelsen sprider sig in över salen,
där rätten sitter. Och som allas blickar träffa
henne, syns det, att hon är förändrad. Hennes
ansikte är utan rynkor som förr, och hennes blick
har samma glans, när hon lyfter de tunga
ögonlocken och ser upp. Men håret har grånat på
dessa månaden

När hon kommer in, se alla, hur Elins fader
betraktar henne. Ola Persson har blivit gammal
och böjd, och sorgen har grävt fåror i hans panna
och kring hans mun. Men när hans blick faller
på Inga Persdotter, vitna hans läppar, och han ler
ett styggt, hårt leende, som icke är hans eget.
Så hatfullt trodde ingen, att nämndemannen kunde
blicka på någon.

Men när Nils Tufvesson och hans moder på
en gång äro närvarande, då se alla, hur även
deras blickar mötas. Inga Persdotter fäster sina
ögon på Nils och fångar hans, medan sonens
blick sjunker i hennes. Så länge båda tillåtas
vara inne, stå de så, och denna hängivenhet utan
gräns, som ingenting skyr, och som intet kunnat
dämpa, ökar den underliga skrämsel, som fyller
rummet.

Vittnen kallas in och förhöras. Frågor ställas,
och svar givas. Hela den mörka sagan, som alla
känna så väl, berättas ånyo. Men det är icke
längre samma historia, som alla förut ha hört.
Den har helt plötsligt blivit ny. Det är som en
tavla, vilken fått sin rätta ram, som ett ansikte,
vilket man sett i mörkret och sedan plötsligt
möter i fullt dagsljus. Allt har blivit skarpt,
förklarat och nytt. Det är väggarna, som tala,
golven, som genljuda av allt det, vilket trampat dem
och tyngt, själva de gamla rummen, som fått liv
och vittna med människonia i det brott, vilket
ännu ingen bekänt. Som en rysning bemäktigar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free