- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
205

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men Inga Persdotter gick med rastlösa steg
fram och åter i sin cell, och alltmera slutet
och oåtkomligt blev hennes ansikte. Hon unnade
sig ingen vila, visade till och med maten ifrån
sig. När hon trodde sig osedd, såg fångvaktaren
genom det lilla fönstret på cellens dörr, att hon
stod stilla på golvet med krampaktigt slutna
händer, och att hennes mun sakta rörde sig, som om
hon talat. Men hon talade ej. Hon kved lågt
och sakta, som hon gjort de dagar, då hon beslöt,
att Elin Olasdotter skulle dö. Vem vet, vad hon
tänkte? Vem vet vad det var, som bevekte henne?
Var det tanken på, att hon dock måste dö, och
att hennes kamp för livet icke hade nyttat henne?
Hade allt nu blivit henne likgiltigt, då detta sista
hopp slog fel? Eller ville hon, när stunden kom,
dock rädda sonen? Blev det henne för tungt
att veta, att han offrade sitt liv för hennes skull?

Måhända trodde hon, att sonen var för ung
att drabbas av så hårt straff, som livets förlust.
Kanske framhärdade hon i att neka, därför att
hon trodde: »Hans liv vill ingen taga. Annat
är det med mig.» Kanske bröts hennes motstånd
som ett rö, när detta sista hopp slog fel, och
dödsdomen lästes upp. Kanske älskade hon dock
Nils, tygellöst, ofattbart, utan gräns.

Ingen har någonsin fått veta detta. Ty för
ingen yppade Inga, vad som drev henne att ändra
beslut. Blott cellens tomma väggar och de ögon,
som stulo sig till att se, förtrodde hon sin själs
kamp.

Men en morgon i gryningen bad hon att få
tala vid fängelsedirektören, och när denne senare
på dagen kom in i hennes cell, då bekände hon,
att hon varit Nils behjälplig med att begå brottet,
och att hon avvetat det. Denna bekännelse
uppsattes skriftligen, och Inga Persdotter
undertecknade den med sitt namn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free