Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cuautla 4—5 mars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att om någon vetenskaplig botanist skulle komma att
läsa dessa rader, han måtte kunna med ledning häraf
bestämma deras art och afgöra, om de verkligen äro
orkidéer, hvarpå jag ej är fullt säker.
Plantan liknar en liten grön aloë (Agave), som slår
fast sin parasitrot i grenarna på gamla knotiga träd,
som växa på 8—9000 fots höjd. Från denna planta
utskjuter en eldröd blomstjälk af en fingers tjocklek och
öfver två fot lång. Denna långa nedåt hängande stjälk
är besatt med öfver 20 stora blomskärmar, äfven eldröda.
De äro 6—7 tum långa, ganska breda och spetsiga, och
i deras skydd utväxa klasar af vackra violettblå blommor
ur likaledes rödt blomfoder. De blå blommorna
påminna på afstånd, i synnerhet hvad färgen beträffar, om
vårt Echium. Det hela bildar en bland de mest
fantastiska växter jag sett.
Sent på aftonen ankomna till Mexiko, höllo vi på
att ej kunna få tak öfver hufvudet, hamnade dock
slutligen i det torftiga hotellet Guardiola för att tidigt
påföljande morgon åter begifva oss åstad, till en början
följande samma väg, som vi för någon tid sedan rest
till Amecameca. Så länge vår färd gick utmed foten
af de höga snöbergen var allting friskt och vackert,
men därefter bar det starkt utför under alltjämt ökad
värme och tilltagande ökennatur. Emellanåt stannade
vi några minuter vid stationer af den mest primitiva
beskaffenhet, liggande i ödsliga nejder, där knappt några
människoboningar syntes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
