Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I eftermiddag klockan fyra skola vi emellertid säga
farväl till Denver och åter begifva oss ut på vår
oändliga rullning öster ut.
Chicago 8 april.
Ändtligen äro vi nu här i »Västerns drottning», som
hemma i Sverige synes så oändligt aflägsen men för
oss nu förefaller nästan nära hemmet. Vi ha också fått
ett slags hem i Kirklands vänliga familj, som söker på
allt sätt ställa trefligt för oss.
I förrgår lämnade vi Denver och ångade alltjämt
fram genom oändliga, tröstlösa slätter. Till en början
kunde vi fägna våra ögon med Klippbergens krithvita
alpkedja, hvilken liksom en mur i väster begränsar
denna slätt, men så småningom försvinna dess höga
tinnar under horisonten, och man ser endast den
oändliga »prärien», hvilken, lik en gränslös ocean, sträcker
sig i alla väderstreck. Knappt en människoboning eller
ett spår till odling synes, endast torrt vissnadt gräs,
bland hvilket man här och där ser någon boskap ströfva
omkring, närande sig med det torra gräset så godt de
kunna. På ett par ställen såg jag enstaka hus på
prärien utan en buske i omgifningarna. Hellre ville jag bo
i Sibirien! Antagligen har dock detta landskap ett mindre
tröstlöst utseende under sommaren, då jag förmodar att
grönt gräs och troligen äfven blommor lifva slätterna.
Då vi nu, försedda med all den moderna
civilisationens lyx och komfort å vårt tåg, i svindlande fart ilade
öfver dessa nejder och för hvarje afton ställde vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
