Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Washington 13 april..
Tidigt på förmiddagen kom envoyéen Grip för att
afhämta mig till besöket hos presidenten, och som
afståndet ej var stort, begåfvo vi oss till fots genom den
vackra Lafayetteparken upp till Hvita huset.
Ceremonierna här voro icke vidlyftiga. En svartklädd vaktmästare
tog emot våra öfverplagg och förde oss in i ett
mottagningsrum, där vi ombådos att sitta ned och vänta
på presidenten. Detta var det så kallade blåa rummet,
som begagnas till mindre mottagningar, ett medelstort
ovalt rum, där den enda anmärkningsvärda möbeln
utgöres af en pendyl i sèvresporslin, efter uppgift en
present af Napoleon I till Lafayette, som åter skänkt
den till Förenta staterna. Efter en kort stund infann
sig presidenten. Mac Kinley är snarare under
medellängd, hans ansikte, efter amerikanskt bruk slätrakadt,
vittnar på samma gång om viljekraft och beslutsamhet
som det lyser af välvilja och godhet. Vederbörligen
presenterad af herr Grip, fick jag, efter en liten för
tillfället lämpad oration, öfverlämna H. Maj:t konungens
porträtt, hvarefter presidenten å sin sida äfven höll ett
tal, uttryckande sin tacksamhet för vår konungs vänliga
hågkomst och hans egna vänliga känslor för vårt land.
Hans första anmärkning, då han såg porträttet, var, att
det måtte vara flera år gammalt, ty icke kunde konungen
ännu se så ungdomlig ut, hvarefter han uttryckte stor
förvåning, då han fick erfara förhållandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
