Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tusen år i Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TUSEN ÅR I SMÅLAND
Ett par mil norr om Vätterns sydspets gör den östra
stranden en utbuktning och reser sig samtidigt högt och
brant ur vattnet. På denna blickpunkt ligger några
röda smålandsgårdar samlade till ett grannhälle som
heter Smedjeberg. En morgon tidigt i april körde mig
en god vän genom skogen som skiljer byn från stora
vägen Stockholm—Jönköping. I skogsbrynet slog en
utsikt emot oss vars djärvhet och svikt kunde förstumma
en. Under en grå snötung morgonbelysning utbredde
sig den isvita tomma oändligheten. Ut i denna oänd-
lighet låg slungad som en lasso en vinande stram blå
båglinje. Så drömlik och förvillande var denna syn att
vi kom bort oss och förlorade vårt fäste i tid och verk-
lighet. Under ett ögonblick stod vi på yttersta kanten
av den halvö som för tiotusen år sedan reste sig ur den
europeiska kontinenten och vars tunga renskurade gra-
nithuvud då var världens gräns mot isarna i norr.
Den tunna blå konturen som skar igenom denna vita
rymd, var det nya uppstigande landet norr över, Guds
första eller kanske andra plan till Östergötland och
Västergötland. Vinden därifrån svepte så bitande om
oss som om vi stått vid Ishavets kant i stället för på
kanten av Jönköpings län. Den stora tystnaden stämde
däremot inte med vår skapelsefantasi och drev oss ock-
så därför ur den. Så stilla som i Smedjeberg denna april-
dag är det inte i naturen då hon är i sina stora tag som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
