- Project Runeberg -  Tusen år i Småland /
8

(1939) [MARC] Author: Elin Wägner - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tusen år i Småland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8
de myter som tillhör en förbiblisk föreställningsvärld
och som lokaliserats just till samma punkt på det små-
ländska höglandet där världen för vid pass tiotusen år
sen gränsade till landisen. Där återfinner vi nämligen
något som är jämförbart med de väldiga tidsmått vi
kallar moderna. I Leonard Rääfs beskrivning över Ydre
härad, det vill säga övergångslandet mellan Småland
och Östergötland, möter vi en trollgumma som uttalar
sig så här:
»Jag är nu gammal pynta
och levat i 3000 vintra
och sett Horssnäs ekelund växa upp och ruttna ner
sju gånger men aldrig har jag upplevat ett så starkt
krig som varit i år mellan Ålle- och Svalsberget.»
Jämförd med Valan i Voluspa som »mindes nio värl-
dar, nio urträd förr än världsträdet vuxit ur mullen»
är ju den pyntan bara barnet, men för en enda små-
landsgumma är det inte så dåligt att ha sett skogar
växa och ruttna ner sju gånger. Räcker inte det så är
förresten Rääf till hands med Urkon, även kallad
ödhumla eller mera vulgärt Sebilja, om vilken han
meddelar att hon hålles fången i Tjärgaberget i hans
härad. Längden av hennes fängelsestraff sammanfaller
med tiden för världens bestånd och är utmätt på så
sätt, att hon är tillstadd att varje jul äta ett hår av en
stor nöthud, och när den är kaläten, slipper hon lös att
förstöra världen. Endast om någon Sveakonung skulle
våga sig inom häradets område sliter hon sig lös i för-
tid och jagar bort honom. Man börjar nästan förstå
de Sveakonungar som på sin Eriksgata brukade vända
vid Vätterns sydspets och sno uppåt Västergötland. Me-
dan det blir en fullkomlig gåta hur svearna nånsin
kunde besegra smålänningarna och de andra göterna
när dessa hade en sådan bundsförvant. Rääf anser att
BK*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tusenar/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free