Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sankte Pers Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Kyrkoherde Areskog hade nu vid föredraget redo-
gjort för denna episod i Linnés öländska resa. Efter
föredraget blev diskussion och en annan mindre berömd
gillesbroder framställde vissa förmodanden, som, står
det ordagrant i tidningsreferatet »för referentens temli-
gen otränade öron klingade så pass kätterska att vi åt-
minstone för dagen icke våga återgiva dem». Det kät-
terska låg däri att den opponerande gillesbrodern trodde
Mannablodet vara en Hypericum vilket de flesta männi-
skor Utanför Kalmar tar för givet.
Man torde förstå att den smålänning som bor väster
om vattendelaren drar sig tillbaka ur ett län där den
lokala pressen uppfostrats till en sådan försiktighet.
För att återgå till den lite skämtsamt försmädliga sa-
gan om Sankte Pers Småland så ligger det en viss san-
ning däri, fast en annan än den som avsetts. Det är
mycket riktigt att Vår Herre inte skapat ljunghedarna,
där har människorna haft sitt finger med. Om Finnve-
den som särskilt utpekas i Selma Lagerlöfs skildring, he-
ter det i gamla skrifter att det en gång var begåvat med
sådana naturförmåner som förskaffade dess inbyggare
alla livets förnödenheter. (Det gamla fylkeskonungari-
ket Finnheden av B. A. Ennes år 1809.) Många stora
fiskrika sjöar och åar tillika med vidlyftiga bok- och ek-
skogar lämnade inbyggarna tillfällen till ett lönande
fiske, förmånlig jakt och god boskapsskötsel. Gamla
rättegångshandlingar styrka att det ännu i början på
1600-talet fanns stora ekskogar på en trakt där ej ett
enda träd fanns tvåhundra år senare.
I Gesta Beati Sigfridi från 1200-talet skildras Värend
som ett gott land med goda fiskevatten, bin och honung,
åkrar och fagra ängar samt tjocka skogar med allehan-
da villebråd. Och Njudung hade i sitt Nydala kloster
ett märkligt och rikt kulturcentrum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
