Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
мак – - - -
nedgräva vi oss så djupt vi kunna.» Man lägger märke
till ordet makligt, som får sin särskilda relief av det
faktum att Rääf själv lär ha gått större delen av vägen
bredvid sina hästar till Stockholm. Det låter under-
ligt i fortkörningens tidevarv, men passar strängt ta-
get nog bättre nu då vi bokstavligen kan ila makligt,
om vår bil har tillräckligt många hästkrafter och ben-
sin i tanken. Värre var det på den tiden då folk måste
knoga långa branta mil till fots eller med skjuts för att
söka läkare, barnmorska, bröd eller präst, då kunde de
ha anledning att klaga på backar och kurvor. Ett om-
döme om den forna vägbristen som ingen lär kunna jäva
lyder så: »när lantmannen ska 14 eller flera mil till när-
maste stad och transporten är så besvärlig, saknar han
uppmuntran till idoghet, och vanmakt sticker sig in uti
hans näring».
Det vore i alla fall märkvärdigt om det inte funnes en
rimlig ståndpunkt mellan den som Leonard Rääf före-
träder och den efter vilken våra ivriga vägmän av i dag
arbetar.
En gång hade jag tillfälle att lyssna till en av dem.
Han beklagade sig över att hur han gjorde och var han
drog vägarna, så blev det aldrig bra. Alltid var folk
missnöjda, än därför att vägen gick för långt ifrån deras
ägor, än för att den gick för nära deras gårdsplaner. Än
för att vi kostar på vägarna för mycket, än för att vi
kostar på dem för litet. Än för att vi tar löjlig hänsyn
till fornminnen, än för att vi är blinda för estetiska syn-
punkter. Än bygger vi för storslaget, än på tok för litet
och dåligt. Min tro är, sade han, att eftervärlden kom-
mer att hålla med de senare. När de ser våra vägar och
tänker på att vi hade tillgång till arbetskraft och pengar,
kommer de att fråga: vad tänkte den tidens vägmän på?
Vilken opinion vi hade att kämpa emot, det är förstås
glömt då. De som hånar oss för att vi kommer tillbaks
3—385650. Wäg ner, Tusen dr i Småland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
