Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gubben Brytje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Det var ju omkring de stora sjösystemen som små-
länningarna slog sig ner för några tusen år sen, dri-
vande ensligheten framför sig som en hind. Och det
är där som det nya Småland hamras fram med en fart
som vi skulle kalla amerikansk, om vi inte inhämtat att
amerikanarna lärt sig att ta det hela litet långsammare
och försiktigare.
Men de stora sjöarna kan stundom liksom de små-
ländska kvinnorna ha mer än en sida. De kan verka
rationaliserade, vulgära, överdrivna, och så plötsligt, om
man vet att vika av den rätta vägen, är de som andra
människor, tysta, inåtvända, med tidlösa utsikter över
ljusa vattenvidder och orörliga, grönsvarta vikar, i vilka
granen släpar sina grenar och där uttern obesvärad grä-
ver sina gångar bland barren.
Under de resor som nu ska skildras, kommer vi att
i den mån det går lägga vägarna omkring sjöarna, ty
det är där vi finner historia. Vi kommer att med för-
kärlek stanna vid de okända sjöarna eller de kända sjö-
arnas okända sidor. Några nya upptäckter går inte att
göra i detta av hembygdsforskare och fornminnesupp-
tecknare genomplöjda land. Vår ärelystnad kan endast
sträcka sig till att finna nya utsiktspunkter att betrakta
det redan kända från.
Den första turen är ett typiskt exempel på ett sådant
sätt att resa. Från min utsiktspunkt som är den lilla
socknen Berg i Norrvidinge, ska vi fara västerut till sjön
Stråken. Men i dag inte till Aneboda där Södra Sve-
riges fiskeriförening har sin station och där Limnolo-
giska anstalten ligger, utan till ett okänt stycke vildmark
som bär namnet Svänans.
På vägen gör vi en sväng in till Stora Målen, den
gamla sätesgården i Moheda socken, där Gunnar Olof
Hyltén-Cavallius bodde någon tid på sextitalet. Det
känns liksom riktigt att börja den här skildringen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
