Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frejs hustru för denna orten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos två fina gamla damer i östra Härad. En yngre
släkting brydde dem för deras ättemödrars feghet —
uttrycket syftar emellertid på snabba skatteindrivnings-
metoder och har ingenting med feghet att göra — och
de lät förebråelsen gå över sig som välbekant och väl-
förtjänt I
Jag fick också höra om Blendas fotsida ridkappa av
mörkblått ylle. Modellen syntes stämma med den man
ser i illustrerade upplagor av Fritiofs saga eller på av-
bildningar av allmogekvinnornas gamla sorgkåpor. Kan-
ske att även de sju Vislandadöttrarna använde sådana
när de red ut i socknen med sin mor prostinnan Wiesel
så som ödmann vet att förtälja. Blendas saga slutade
även här vid Blodviken där kvinnorna tvättade sina blo-
diga kläder efter slaget och vid männens hemkomst er-
höll de så arvsrätten, vilket man kan kalla en vestgöta-
klimax.
Till slut kom Vislanda gamla sigill på tal. Så som de
två systrarna beskrev det ur minnet från barnaåren, så
föreställde det en kvinnofigur med svärd i hand, med
andra ord Blenda. Sigillet återfann vi sedan i Vislanda
nya prästgård hos prosten Wiesels sentida efterföljare
prosten K. Holm. Det exemplar som låg i prostens skriv-
bord var från 1830-talet och användes inte längre. Hur
gammalt det är gick inte att få reda på, spåren förlorar
sig i arkivet i Vadstena. Kanske går det inte ens så långt
tillbaka som till Rudebeck. Men onekligen ger det Blen-
da ett visst drag av verklighet, att hon finnes på ett pas-
torats sigill med svärd och sköld och värendsdräkt.
Jag började denna historia med att säga att ingen små-
ländska inspirerat någon skald nog högt för att få sina
särdrag bevarade åt eftervärlden. Men det är kanske
bäst att ta tillbaka ett så bestämt omdöme, eftersom
Stagnelius skrivit ett epos om Blenda. Det intressanta
med detta är knappast dess poetiska värde, utan att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
