Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ängelen Gabriels palm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
farit fram under den har jag tänkt på alla oxdrifter som
bör ha rastat här. Man föreställer sig att gränsområde-
na bör ha avskilt folket i Njudung från folket i Värend
totalt, men så var åtminstone inte fallet under förra år-
hundradet. Värendsbornas böjelse för att köpa kor och
stutar i Njudung var så stark att den övervann vägens
längd och om man får säga som det var, rädslan för
Hjälmserydsborna. Norrvidingebor som nu lever be-
rättar om sina fäder att de drev i väg till Vrigstad fem
eller tio mil för att köpa kreatur på marknaden där.
På den tiden köpte folk inte kor med höga mjölksiffror
utan kor som härdats under ändå sämre förhållanden
än man själv kunde bjuda dem. Och Norrvidingarna
ansåg sig ha bättre beten åt kor och stutar än vad öst-
bo och Västbo hade däröver i Jönköpings län.
Det sades i Norrvidinge att i Hjälmseryd kunde all-
ting hända, så folk söderifrån höll ihop på sina krea-
tursresor. Här under den stora eken har nog mången
suttit och önskat att han väl vore hemma med sin ko.
Men då har där i följet varit någon annan som fallit för
frestelsen att skrämma upp den rädde ännu mera. »Pass
du på, när vi komma te måsen», skulle han säga, »så
du inte blir nåpen i näsan utå den där självspillingen
som to dö på två käringar. Tro I me inte? Den första
den svalt han, tess hon ge opp och hängde se på trea vå-
ningen. När han hitte na fe han brått å stoppa en osta-
bit i munnen på na, det hade hon inte mö glädje å.
Nästa käring var å den odrya sorten så den rodde han
ut på sjön å hyvade över båtkanten. Sen så to han
livet å se å blev nergraven inve sin stua, men där kunne
inte de annre bönnerna ha an, sånt väsen som han
förde. Så de ga nåra tattare brännvin för att de sulle
flytta han. Men de ska ja sä att de ge åt en hoper
brännvin, för de fe grava ner å opp han mönna gånga
innan han fe ro här i måsen, äss han nu har nån ro...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
