Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ängelen Gabriels palm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
ter den betan eländiga, och allmogen kunde ej hjälpa
upp dem. Gustaf Wasa lovade visserligen smålänning-
arna att »var och en må tro och predika vad han tyc-
ker, och angående munkar och nunnor blir allt vid det
gamla». Men det var bara eftergifter för stunden. 1529
tog kungen slutgiltigt klostret från cistercienserna och
det fick luterska ämbetsmän som förvaltare. Efter den
stora kyrkoräfsten skrev allmogen till Gustaf Wasa att
det snart var så ljuvt gå i en öde skog som i en kyrka.
Man funderade på att återuppta någon form av klos-
ter igen, därför att det var svårt att ordna med ungdo-
mens uppfostran, att placera gamla präster och »till äk-
tenskap ohågade eller otjänliga kvinnor» men tiden tyc-
kes ej ha lämpat sig för en övergångsform.
Efter fyrahundra år har tanken kommit upp att grun-
da ett religiöst centrum i Småland, helt luterskt men
i alla fall präglat av koncentration och avskildhet (inte
för livet men under någon tid) till de andliga insikternas
och krafternas stärkande. Det är just ungdomens fost-
ran som står i förgrunden. En folkhögskola skulle bil-
da kärnan i stiftelsen, och utbildningen av söndagsskole-
lärare är en av de uppgifter som ligger stiftets biskop
särskilt om hjärtat vilket är helt naturligt. Stiftelsen
skulle också bli den plats där kyrkliga möten, kurser och
läger inom stiftet skulle förläggas.
Platsen för Sankt Sigfrids stiftelse är ännu inte be-
stämd. Även om det nya bygget inte reses i Nydala, så
är det dock på sitt sätt och under tidsbetingade former
en fortsättning av Nydala efter 400 år.
Den nyväckta lusten att knacka fram den medeltida
konsten i Småland under övermålningarna och restau-
rera de minnen som finns kvar från vår kyrkliga me-
deltid, går som en strömning vid sidan om arbetet för
Sankt Sigfrids stiftelse. Men kanske flödar båda dessa
intressen ändå ur samma källa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
