Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småländsk magi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tre, hur skulle det annars varit möjligt att husbonde-
folket tagit sig an de små föräldrarna och förhjälpt dem
till giftermål sedan de upptäckt skandalen? Likaväl
kunde alla tre ha blivit nedsatta i en nio alnar djup
grop med en brödkaka dinglande ovanför. Deras rop
och skri skulle då ha tjänat andra små vallhjon till var-
ning, och när de tystnat skulle lagens tjänare ha skottat
igen jorden över dem. Man kan väl inte tvivla på att
övernaturliga krafter var med i spelet, när man läser att
den lille som haft ett träd till fostermor blev en biskop
till slut.
Så länge smålänningen levde i sin naturförbundenhet
var trädens liv på hemlighetsfullt vis hoplänkat med
människornas. När de kallar ett träd för vårdträd, be-
tyder detta, enligt Cavallius, att de tänkte sig trädet som
hemvist för deras vård eller dubbeljag, detta jag, om
vars tillvaro de var så ständigt och egendomligt med-
vetna. Även kristna människor kände en dunkel drift
att gå bort och bedja under stora träd. Att hälla mjölk
och öl över de heliga trädens rötter var ett steg längre
bort i hedendomen, men i avlägsna trakter lär seden ha
behållits ända in på 1800-talet.
När folk tog sig namn efter träd, till exempel Almén,
betydde detta mycket mer än en önskan att heta något
klangfullt. Man tänkte på ett bestämt träd och hedrade
det genom att uppkalla sig efter detsamma. Det be-
rättas att den stora linden i Vittaryd, efter vilken släk-
terna Lindelius, Tiliander och Linnæus skulle tagit sina
namn, hade tre stammar. Den första utdog samtidigt
med den Lindeliuska släkten, den andra med den Lin-
neiska och den tredje med den Tilianderska. Om san-
ningen av detta fenomen vittnar en prost som hette For-
sander, men likväl är den betvivlad, ty det påstås att
släkten Lindelius hade sitt namn efter en helt annan
lind. Dessutom är det orimligt att en lind skulle vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
