- Project Runeberg -  Tusen år i Småland /
124

(1939) [MARC] Author: Elin Wägner - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småländsk magi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för att ha planer på någon i familjen, sa hon: »Jo, jag
har nog sett dig springa omkring här länge som en katt
med ett ormhuvud», och detta hade åsyftad verkan.
Man kan inte begripa hur sådana dumma yttranden
PiliSi
■:тштт
у»,**?***!*!<>№
för att ha planer på någon i familjen, sa hon: »Jo, jag
har nog sett dig springa omkring här länge som en katt
med ett ormhuvud», och detta hade åsyftad verkan.
Man kan inte begripa hur sådana dumma yttranden
kunde göra intryck på någon. Men hon hade ett sjätte
sinne som hon hänsynslöst begagnade i klanens tjänst
och därmed kom hon långt. En annan behövde bara
önska att smita ut en månskenskväll för att promenera
med en skolpojke, så tystnade den kvällen det vanliga
knarret i hennes säng. Man behövde inte öppna sin dörr
för att övertyga sig om att gumman satt i trappan och
vaktade. Hur visste hon att vaksamhet behövdes just
den kvällen? Man kröp i säng igen, kuslig till mods,
och tänkte att det nog var sant som hon sade att hon
sett en av de underjordiska i ladugården. När hon hört
tre gånger tre knackningar på rutan om natten, så hade
vi ju sport ett oväntat dödsfall. Påtagligen visste hon
mer än andra. Men sen på morgonen var hon en van-
lig liten gumma, och en kväll drog man henne vid näsan
i alla fall.
En vinter då jag slutat skolan, såg jag henne riktigt
på nära håll. Det var nytändning, det var lördag och
hon koncentrerade all sin kraft på att förmå ett visst
par att komma till prästgården och ta ut lysning. Det
var hög tid att de kom ansåg hon, tecknen hade sagt
henne att något hinder var i vägen men att det kunde
övervinnas. De ska komma, sa hon och rörde ihop en
lysepannekaka. Därpå dukade hon och gick att klä om
sig, medan hon posterade mig att passa pannekakan och
skjutsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tusenar/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free