Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dag har vi lust att besöka herrgårdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
vilket de samlat pengar i många år får heller inte glöm-
mas i detta sammanhang.
Den som tycker att småländskorna har mindre humor
än smålänningarna bör lyssna till en sådan diskussion
som den vid kaffebordet i dag.
Vi är så mycket mera imponerade av den som vi vet
ur vilka källor den kommer. Vi vet en liten smula om
hur dessa husmödrar har det i sina hem, från vilka man
lagit dem nästan med våld ett par korta veckor för att
vila. Vi vet hur den gamla spiseln ser ut där de ska
laga mat för tolv personer varenda dag, om de har något
att ta av. Vi har sett ungar växa upp ur marken och
fylla köket då det kommer främmat, små blåögda magra
ena med något hungrigt väntande i blicken. Vi känner
den stugan där det fjortonde barnet väntas, och där
något sådant som stolar eller sängar till hela familjen
är något otänkbart och knappt ens saknas. Vi känner
de stora tunga vördnadsbjudande mödrarna som klarat
upp sitt öde på en liten gårdbit och tagit emot syarbete åt
främmande ända tills det tolfte barnet kom. Vi känner
de små kvicka, behändiga, energiska, vilkas händer gör
arbetet från sig som underverk. Vi känner också dem
som släppt taget och inte orkar hålla det hela gående.
De är alla med i diskussionen kring kaffebordet, om
inte alla har en kvickhet att komma med, så har alla hu-
mör att skratta åt andras kvickheter, Gud välsigne dem.
Vi far vidare. Vid ör lämnar den breda vägen Helga-
sjön. Vi lämnar då den breda vägen och fortsätter norr-
ut. Vid Svanebro, där korgmakarn bor, ligger den häll-
kista vi förut talat om. Inte ens mullen är kvar av dem
som lades ner här generation efter generation, tills idén
att envar skulle ha sin egen grav kom upp, »ett ytkrä-
vande begravningssätt» som doktor Lidén sade, när han
visade oss de stora järnåldersgravfälten kring Ljungby.
Vid Svanebro kan man ta av åt vänster om man har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
