Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dag har vi lust att besöka herrgårdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Sina barn kunde majorskan möjligen hålla reda på
om hon från himlen blickade ner i Bergs pastorat. Men
var har hon sina barns barn och barnbarn? För att hitta
dem måste hon hålla sig både med adelskalender och
telefonkatalog.
Herrgårdssläkterna är förströdda. Herrgårdslivet från
förr existerar inte mer, det har dött ut eller antagit nya
former. Den småländska jorden har, som kännaren
kantor P. G. Vejde säger, gjort sin rundvandring från
bonden till herremannen och i stort sett tillbaks till bon-
den igen. Därmed är dock säkerligen inte kringvand-
ringen slut. Alla de små egna hemmen som varit torp
eller på annat sätt frånsålts från större enheter står inför
en kris. Om inte jorden går från egnahemmarna i denna
generation, så går i alla fall nästa generation från de
egna hemmen säger pessimisterna, därför att de unga inte
vill leva så enkelt som man måste för att klara sig på
ett sådant ställe. Men mycket kan ju hända som stry-
ker ett streck över alla profetior.
Under unionstiden och storhetstiden lyste här namn
på stora jorddrottar men de är väl alla försvunna nu.
Axel Oxenstierna, som egentligen hör till i Södra Möre
men även ägde gårdar här åt våra trakter, har inga
representanter kvar för sin ätt. Lika lite Lennart
Torstenson som ägde en sätesgård även i den avlägsna
socken där jag bor. Även de utländska kondottiärernas
namn är borta eller finnas på ett epitafium i en gammal
kyrka.
Den nyssnämnde specialisten på småländska herrgår-
dnr. P. G. Vejde, har gjort en intressant jämförelse mellan
de bullriga, bråkiga och hänsynslösa segerherrarna från
Trettioåriga kriget, vilka tog för sig av Småland, byggde
slott som de prydde med krigsbyten och behandlade
bönderna som kontinentens livegna, och å andra sidan
de krigströtta, luttrade, fattiga, ofta djupt gudfruktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
