Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dag har vi lust att besöka herrgårdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 *
Qfi
Historien är från en före detta frälsegård i min när-
het.
Bonden vann den gången på herremannen, men i de
yttersta av dessa dagar har bonden på den gården fått
vika och virkeshandlaren har köpt gården på auktion.
Ännu vandrar och växlar ägarna till jorden, men regeln
att jorden vill till den som kan och vill bruka henne, den
får man väl tro ska stå sig genom alla förändringar.
En historia till innan vi lämnar Svanås och kör upp
kråkorna igen. Den handlar om herrgårdsfröken och
den vita hästen. Hon beskrives från 90-talet som en vit-
hårig vacker kvinna, men även hon hade varit ung och
förlovad med en husar som hette Ehrenstråhle. Då han
dog ärvde hon hans vita häst, och så småningom lycka-
des hon arbeta in sig i den föreställningen att fästman-
nens själ flyttat över i hästen. Om sådana former av
själavandring berättar ju de småländska sagorna, som
kanske hon hört som barn. På så finurligt sätt över-
vann hon sin hjärtesorg. Hon sällskapade med hästen,
satt hos honom i stallet och läste högt, precis som hon
tänkt sig att göra då hon blivit gift. Hon red natur-
ligtvis aldrig på hästen, men gick ut och gick med ho-
nom och lät honom beta. Till slut blev hästen precis
sådan som löjtnanten skulle blivit om han fått leva: lite
knarrig och förströdd av för mycket omsorger och frun-
timmersprat. Ser du, så morsk kusin Adolf blivit sen
han fick befordran, sa hon och knuffade på hästen. Och
hästen nickade förstrött och gnäggade: kära du, det sa
du ju förra gången vi mötte honom också ...
Jag har historien av en person som varje vecka gick
med beställt grahamsbröd till hästen och alltid fick tio
öre i dricks. Inga barn skojade med det underliga pa-
ret, de lyssnade snällt när fröken översatte för dem vad
hästen hade sagt. När han dog blev han begraven i
frökens fina brudlakan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
