Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De gamla prästgårdarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
präst som var »citerad för lönskaläge» fick lov att skjuta
en kattlo i Älmås äng för att muta vederbörande till tyst-
nad, vilket också lyckades. Historien från början på
1600-talet.
De som var orädda och kraftiga måste stå stora ris-
ker. Om en herr Jacobus Andreae i Åsenhöga berättas
att han hade en rävekäpp med sig till sitt försvar både
På predikstolen och vid altaret. Då han strängt bestraf-
fade ett tjuvband, nedrycktes han från predikstolen och
blev trots käppen illa hanterad. Men den hand blev av-
huggen som begått helgerånet att fatta i prästen och dra
ner honom från predikstolen. Det är alltid så: när den
heliga vördnad brytes, som bundit händer, måste man
i stället hugga av händer för att få fred.
Det var en påfrestande tid för den småländska allmo-
gen. Allt kom över den på en gång. Den kördes ut ur
de vanda formerna för sitt religiösa liv och måste lära
sig att förakta vad den förut vördat, även om den suckat
under vad det kostade att ge det vördade dess materiella
underlag. Samtidigt måste den skäras av från sin danska
exPortmarknad, alltså bryta både sina andliga och världs-
hga kontakter och knyta nya. Det är inte så gott att
under sådana förhållanden uppskatta de fördelar som
följer med att ha fått fri tillgång till Gud utan mellan-
händer och att få vara med i en tid då Sverige befrias
från Hansan och grunden lägges till en nationalstat. Den
•uåste haft mycket svårt att överblicka vad som skett.
Om flera av de första luterska prästerna från Små-
land heter det att de var med om att underskriva Upp-
sala mötes beslut. Det måste ha varit en stund av gri-
Penhet och enhetsförnimmelse som födde de stora orden:
uu är Sverige vordet e n man och alla hava vi e n Gud.
k^en när de kom hem torde de snart ha märkt att Sve-
r,ge icke var vordet e n man med e n tro, låt vara att
uran kunde utelämna kvinnor och barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
