Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De gamla prästgårdarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
De upptäckte att Luthers erfarenhet inte var gjord
en gång för alla. Den katolske prästen hade i mässhand-
lingen upprepat Kristi offerdöd på nytt och på nytt mar-
kerat den kristna församlingens delaktighet däri genom
att dricka kalken, där vin och vatten, gudomlighet
och mänsklighet var oupplösligt förenade som hos Kris-
tus själv.
Den luterske prästen måste finna helt nya former att
ständigt göra samma under levande, han måste över-
gå från dramat till ordet.
Predikningarnas längd vittnar om vilken möda det
kostade att ge det gamla innehållet nya former, ersätta
åskådandet med förklaringen.
Folk gick fortfarande i kyrkan, ty hon var den sam-
lingsplats där andliga och världsliga angelägenheter av-
göras. Så var det, när här låg en hednisk offerplats på
samma ställe, vilken kristnades med ett bönekors och så
förblev det.
Man går emellertid ut och in, bråkar och somnar. Gum-
mornas kryddkvastar torde ha tjänat till att underlätta
snarare än förhindra insomnandet. Prästen kan frestas
att hålla folk vakna med eld och svavel, helvete och evig
fördömelse. Till slut hittade 1700-talet på att dekorera
kyrktaken med de hemskaste helvetesbilder. Och när
mor nästa gång gjorde upp eld i bakugnen, så öppnade
hon luckan och lät barnen se hur lågorna slog ut, var-
vid hon sade: »detta är som ett loppebett mot helvetet».
Men församlingar och barn som hör sådant alltför ofta,
de slöar till, precis som en bio- eller radiopublik.
De präster som blivit katolska läran trogna, hade ofta
folkets sympatier, åtminstone framför namnluteraner
och medlöpare. Om en av dem, Ivar hette han, berät-
tades att han tog sin tillflykt till en ö vilket han så myc-
ket lättare kunde göra som han ägde förmågan att gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
