- Project Runeberg -  Tusen år i Småland /
223

(1939) [MARC] Author: Elin Wägner - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Floden och utfallsdiket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

223
de han sig föreskrifterna till efterrättelse, men i sin dub-
belegenskap av den självständige bonden Petter Johan
som var karl för sin hatt, uppbjöd han all sin knepighet
att lura andelsägaren Petter Johan, så att denne inte
skulle få veta att han sålde kalven i smyg utanför för-
eningen och därvid inkasserade ett halvt öre mer på
kilot än vad föreningen kunnat ge.
Så vitt jag kunnat förstå existerar denne Petter Johan
inte mer. I varje fall kan han inte ställa till någon ore-
da. Jordbrukarna vet att vad som kräves av en för-
eningsmänniska är lojalitet och tålamod, och dessa egen-
skaper presterar de också.
Det är mycket som har hänt på de senaste åren, till
och med mer djupgående förändringar, än vad som syns
i det yttre livet. Man kan uttrycka det på olika sätt,
jag skulle vilja säga som så att landsbygden gett upp
och nu låter sig motståndslöst koloniseras från staden till
»seder och tänkesätt» som de gamla allmogebeskrivarna
brukade säga. Dragkamp mellan stad och land är ett
gammalt fenomen, men nu har den upphört, eftersom
ena sidan släppt repet. Det betyder inte att allt är frid
ooh fröjd och samförstånd mellan stad och land. Tvärt-
om, landsbygden är missnöjd med staden som vill ha
dess produkter för billigt, och staden gillar varken
Prisstegringarna, understödet åt jordbruket eller den
ständiga förebråelsen att den underbetalar vad den får.
Men landet håller inte mer på sitt liv, sina vanor, sin
rytm, sina kunskaper, sina arbetsformer och glädjeäm-
nen, den har endast en strävan nu, och det är att bli sta-
den så lik som möjligt, att mekanisera tillvaron så som
staden gjort det.
Det är fantastiskt att det funnits en tid då landet väg-
iade att på kunglig majestäts och kronans befallning
skicka folk in till städerna och uppreste sig mot försöken
att göra hantverken till stadsmonopol. År 1843 blev en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tusenar/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free