- Project Runeberg -  Tusen år i Småland /
301

(1939) [MARC] Author: Elin Wägner - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den sista resan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

301
het Östregårds moderna villasamhälle, ett av den nya
tidens goda bidrag till Storväxjö.
Här finns verkligen atmosfär i den här gamla stan
med sitt obestämda yltre. Förmodligen hade jag länge
varit under inflytande av den, innan något hände som
förtätade den och förkroppsligade den för mig. Jag gick
med en bukett nedanför läroverket och väntade på att
abiturienterna skulle komma ut från sin examen. En
av dessa, som just nu gjordes till studenter eller möj-
ligen föll igenom, var ofantligt viktig för mig. Det var
varmt, det var drygt och det var lite nervöst. Plötsligt
kom regementschefen, som varit examensvittne, cyklan-
de ner från läroverkets cykelstall. Han for genom ska-
rorna av mammor och systrar och bröder och ropade
hela tiden åt höger och vänster: alla har klarat sig, alla
har klarat sig, alla har klarat sig... Jag stod där, såg
hans rygg och hörde hans rop försvinna vid järnvägs-
övergången. Plötsligt upptäckte jag att jag var besegrad.
Av vad? Av regementschefen? Ja och nej. Av den stad
där regementschefen susar fram som en härold med bud-
skapet att alla har klarat sig i studenten ...
Där det finns atmosfär måste det också finnas skug-
gor. Det kan hända mig om jag någon gång kommer
in till stan på kvällen för att gå på bio, att jag tittar
efter häradshövding Burman som med sin häradsrätt
dömde en gumma till döden emedan hon plockat ved-
pinnar på annans mark. Till straff för sitt straff för-
bjöds han att beträda Växjö storgata under sin återstå-
ende livstid. Om han måste korsa den ålades han att
göra så med hatten i hand.
Det Växjö man nu går i är inte Tegnérs. Men så fort
man kommer att tänka på att det är de stora eldsvådor-
na som banat väg för dess nuvarande utseende, minns
man Thecla Wrangels hjärtslitande historia om Tegnér,
branden och fru Selldén. Thecla Wrangels mor, dok-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tusenar/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free