Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den sista resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
i vägg utan förbättringsbidrag, och här bor gubben som
med sina bara händer förvandlat sin jord från stenrös
till bördig mark utan att varken be om eller få ett öre.
Här bor gubben som skaffade sin gumma en korkmatta
i köket och sedan förbjöd henne att gå på den. Här
ligger det samhället där männen gjorde en tävlan med
första och andra pris om vem som kunde billigast ord-
na det bäst för att underlätta hustruns arbete.
Här ligger Växjö socken där alla skolbarn lämnar
1’ortsättningsskolan med hela och eftersedda tänder.
Här bor också de byamännen som hade så besvärliga
avbetalningar till staten på sina utdikningslån. Då de
märkte att det inte gick att komma undan bara med att
utgöra skulden i lite dagsverken, sammanträdde de och
dryftade möjligheten att sätta sjön under vatten igen.
Sänkningen var ju ändå ett fiasko och så kunde man
söka skadestånd hos staten att betala sin skuld till sta-
ten med.
Här bor alltså arbetsamma och fyndiga, kniviga,
snåla och goärade, tetiga och lätthanterliga smålänning-
ar, eller smålänningar som varit tetiga och blivit lätt-
hanterliga. Här bor också lätthanterliga och lydaktiga
kvinnor som fått tetiga och motiga döttrar, om vilkas
hjärtan och problem man har så svårt att få något grepp.
Gamle prosten kommer för mig, han som en dag stod
i sin kyrka, predikade och sade att allt eftersom han
lärt känna hemmen i sin församling, så hade han upp-
täckt att var gård hade en sorg som var dold för värl-
den. Han hade länge gjort undantag för en enda gård,
men till slut, sade han, kom sorgen även dit. Han hade
inte den gången velat tala om för mig vilken gård och
vilken sorg det var. Men det står klart för mig nu att
sorgen liksom glädjen hängde samman med ungdomen,
både då och nu.
I våras la vi inte särskilt märke till att vi inga ung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
