- Project Runeberg -  Två berättelser /
10

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dem båda. då de skyndade genom trädgården, men han
skakade därvid betänksamt på hufvudet och såg ej
synnerligen glad och nöjd ut.

»Nå, man får väl se tiden an», mumlade han
slutligen för sig själf. »Det, som en gång skett, kan ej
mer ändras, och om pojken verkligen har för afsikt
att på allvar lära sitt handtverk, så vilja vi förlåta
honom och kasta allt i glömskans haf, hvarom icke,
så må han taga sig i akt.»

Om mäster Willing hyst allvarliga farhågor med
afseende på sonens uppförande, så visade det sig dess
värre snart, att de ingalunda varit utan grund. I
början bemödade han sig visserligen något att blifva
förtrogen med verkstaden, men redan efter några veckor
var det slut med ifvern, och Hans blef lat och trög.
Förmaningar och tillrättavisningar af förste gesällen,
hvilken i mästarens frånvaro hade uppsikten öfver
arbetet, voro af ringa nytta. Såsom son till mästaren
inbillade sig Hans, att en hans faders gesäll ej hade
något att befalla honom, och i stället för att
hörsamma honom, blott utskrattade och hånade han honom.
Slutligen gick det så långt, att verkgesällen för att
ej lida afbräck i sitt anseende måste klaga på Hans
för mästaren. Mäster Willing mottog halft vredgad,
half bedröfvad anklagelsen.

»Jag ser redan, Altringer», sade han, »att jag själf
måste taga uppsikten öfver gossen. Bekymra er ej
vidare om honom. Jag skall veta att drifva ut
lättjan och näsvisheten ur honom.»

Verkgesällen var glad öfver att slippa se efter
den motspänstige pojken. Hans fick en sträng
tillrättavisning af sin far, som underrättade honom, att
han hädanefter skulle själf anvisa honom hans arbete
och öfvervaka hans flit och uppförande. Så skedde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free