- Project Runeberg -  Två berättelser /
14

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mesta i sorgsna tankar men var fast besluten att
följande morgon skicka Hans till främmande
människor, hos hvilka han kanske snarare än hemma skulle
lära sig flit och lefnadsvett. Men om han trodde, att
han skulle finna sin trotsige son lugnad och ödmjuk,
bedrog han sig. Hans mötte honom följande morgon
med oböjdt trots och lät honom ej ens först taga till ordet.

»Du har denna natt misshandlat och slagit mig,
pappa, och från denna stund betraktar jag oss som
för hvarandra främmande människor», sade han, i det
han inträdde i hvardagsrummet. »Du vill, att jag
genast skall ur huset — det är helt och hållet äfven
min vilja och stämmer öfverens med mina önskningar.
Om du tror, att jag tänker låta behandla mig som en
liten gosse, bedrager du dig. Jag reser till Amerika,
de fria männens land, där ingen understår sig att
slå eller chikanera en annan. Alltså reser jag, och
du är så god och utbetalar till mig min mormors
arfvedel, som hon uttryckligen testamenterat åt mig.
Då jag nu förklarar mig för själfständig, så skall jag
hädanefter äfven själf förvalta min egendom!»

Fader och moder blickade med stum förvåning på
sin son, som med käck min och trotsigt framskjuten
underläpp uthärdade deras blickar utan att slå ned
ögonen. Den ömma modern gjorde slutligen en rörelse
mot honom i afsikt att omfamna sin älskade Hans
och föra honom på bättre tankar, men mäster Willing
höll henne med våld tillbaka. Först hade han blott
blifvit Öfverraskad och förvånad öfver sin sons fräcka
uppträdande; men snart öfvergingo dessa känslor till
den kallaste förbittring. Han steg upp från sin
länstol, där han hvarje morgon brukade intaga sitt
kaffe, stödde sig med båda händerna mot bordet och
riktade på den motspänstige gossen en så genomträn-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free