- Project Runeberg -  Två berättelser /
21

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

doft han ofta njutit där hemma i moderns ruin. I sin
förtviflan sprang Hans åter ut från sin koj och tog
sin tillflykt upp på däcket. Han ville hellre fördraga
regn, köld och blåst än hålla ut där nere i rummet,
hvilket förekom honom värre än skärselden och
helvetet.

Ovädret fortfor, och Hans måste tillbringa en
lång, ledsam natt på däck, darrande af köld och
alldeles genomvåt. Bitterligen ångrade han nu, att han
ej tagit en första plats; och då han jämförde sitt
nuvarande läge med huru han förut haft det, när han
lefvat under fädernehemmets skydd, trängde sig
oemotståndligt den tanken på honom, att han ändå begått
en förskräcklig dumhet, då han så trotsigt lösslet sig
från sina föräldrars hjärta. Dessa tankar kommo
likväl nu i alla händelser för sent, och Hans gjorde rätt
i att så mycket som möjligt slå bort dem. De kunde
ej längre hjälpa honom utan på sin höjd göra honom
modfälld, men så fick det nu inte vara, ty som han
kokat åt sig, måste han nu äta.

Mycket snart kom också den tid, då alla tankar
försvunno af sig själfva och det förflutna, närvarande
och tillkommande blef honom alldeles likgiltigt. Den
svåra sjösjukan angrep honom lika bra eller snarare
lika illa som alla de öfriga passagerarne, och nu låg
lian där ej mycket bättre än ett stycke trä,
oemottaglig för allt, som tilldrog sig omkring honom men
i sitt inre kännande sig så eländig, att han hvarje
ögonblick trodde sig nära att uppgifva andan.

Detta tröstlösa tillstånd fortfor flera dagar och
nätter, ända tills »Baltimore» hade passerat Kanalen
och kommit ut i Atlantiska oceanen, då vädret blef
bättre, vinden lade sig, de höga vågorna lugnade sig
och fartygets odrägliga stampande och rullande små-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free