- Project Runeberg -  Två berättelser /
27

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lian fått behålla utom den tomma kofferten, hvilken
nu ej var af någon betydelse för honom utan blott
en tämligen onyttig möbel.

Hans skrek högt af förskräckelse, han vred
händerna, slet sig i håret och grät de bittraste tårar.
Sedan vände han sig till några passagerare, som han
under öfverfarten lärt känna, och besvor dem i halft
vansinne att bistå honom och hjälpa honom att återfå
sin egendom. Man ropade på kaptenen, hela skeppet
råkade i alarm, men, såsom det var att förutse, kunde
ej ett spår upptäckas af de försvunna sakerna och
pengarna. Tjufven hade synbarligen gått till väga
med stor slughet. Han hade dragit nytta af Hans’
frånvaro och de öfriga passagerarnes sömn den
föregående natten för att uppbryta och tömma kofferten
och före dagens inbrott bringa sitt rof i säkerhet.
Hundratals passagerare befunno sig på mellandäck,
det var alltså omöjligt att undersöka hvars och ens
bagage, och detta så mycket mer, som alla voro ifriga
att komma från skeppet och åter beträda fasta landet.
Den olycklige Hans’ förtviflan rörde ej någon
människa och uppväckte ej någons medlidande. Tvärt om,
man skrattade endast ut honom och förebrådde honom,
att han ej bättre gifvit akt på sina tillhörigheter.
Slutligen öfvergåfvo alla honom, och man bekymrade
sig ej vidare om honom. Hans rasade i smärta men
måste dock försöka återvinna fattningen och finna sig
i sitt öde. Till all lycka hade han åtminstone räddat
sin plånbok, hvilken han hade i en dold ficka innanför
västen, och i hvilken ännu ett par hundra riksdaler i
säkra papper voro förvarade. Således behöfde han ej
beträda Amerikas strand helt och hållet som tiggare.
Slutligen lämnade han i någorlunda fattning skeppet
som en af de sista passagerarne och for i en båt öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free