Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utan att svara vände han sig om, afbröt den för
honom ej synnerligen tilltalande konversationen och
följde gossen, som värden kallat Jim, upp på sitt rum.
Här var det någorlunda trefligt och snyggt, men Hans
stannade icke länge där uppe. Nyfikenheten att lära
känna New Yorks lif dref honom ut. Dock hade han
nu fått erfara tillräckligt for att vilja taga med sig
hela sitt penningförråd. Han stoppade ett par dollars i
fickan och inlåste sorgfälligt sina öfriga penningar i
ett väggfast skåp, till hvilket han tog nyckeln med sig.
»Hvarthän?:) frågade värden, då han gick genom
källarsalen.
»Skall ut i staden och drifva litet på gatorna»,
svarade Hans.
»Godt!» svarade herr Fischer. »Gifver er det
rådet att i New York bättre taga vara på edra
tillhörigheter. De långfingrades skrå är väl representeradt här
i landet.»
»Tack för det goda rådet», genmälte Hans, som för
varningens skull försonades något med sin värd. »Jag
skall nog akta mig.»
Han gick ut, uppsökte de mest trafikerade gatorna,
vandrade upp och ned på dem och blef då och då
stående framför ett bodfönster. Då han stannade
framför ett fönster till en skobutik, kände han plötsligt en
främmande hand i sin västficka. Han vände sig hastigt
om, säkerligen i afsikt att ställa den opåkallade
rannsakaren till svars eller kort och godt slå omkull
honom. Men en annan person förekom honom i denna
hans afsikt. En ung man, endast några få år äldre
än Hans, gaf tjufven ett knytnäfslag i hufvudet, som
gjorde, att han tumlade åt sidan, och frågade Hans
hastigt:
»Är ni bestulen, min herre?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
