- Project Runeberg -  Två berättelser /
56

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvarje tillfälle kom i dagen och ej sällan utbröt i
slagsmål. Hvartdera partiets landsmän skyndade då till
hvarandras hjälp, och af ganska obetydliga
anledningar utvecklade sig formliga bataljer, som aldrig
slutade förrän med det ena eller andra partiets nederlag,
ty polisen i New York blandade sig aldrig i dessa
strider, innan de på ett eller annat sätt voro afgjorda.
Sedan infann den sig visserligen och slog ned på det
besegrade partiet utan att ens fråga, om det eller det
andra hade den egentliga skulden.

Så gick det i det nu omnämnda fallet. Striden
uppstod först mellan fem eller sex män, deras rop och
skrik ditlockade hundra andra, och det dröjde ej länge,
förrän knifvar drogos och tjocka påkar korsade
hvarandra i luften.

»Där är djäfvulen lös», sade den gamle arbetaren
till Hans, då tumultet också nådde deras öron. »Vi
måste dit, ty som det tyckes, behöfva våra män hjälp.»

»Men hvad bekymrar oss hela tvisten?» genmälde
Hans. »Som det synes mig, är ej annat att vänta där
borta än slag och knifstyng, därför skulle jag tro, att
vi gjorde klokare i att stanna där vi äro.»

»Åhå», genmälde den andre, »du vet ännu inte, att
det är vår plikt att under alla omständigheter bispringa
vårt parti. Den, som uraktlåter detta, utstötes med
skymf ur vårt sällskap och törs sedan ej visa sig bland
oss i hamnen! Alltså, raskt framåt! Tag en
handspak och kom!»

Under sådana omständigheter kunde Hans ej annat
än följa sin kamrats uppmaning. Han var dessutom
en modig och tapper gosse och skyndade så framåt för
att störta sig midt ibland de stridande. Kraftigt slog
han omkring sig med sin handspak, och ett par
motståndare fällde han till marken. Men med ens kände han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free