Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pl LANDET. 69
till verket. Jaga upp hästarna och boskapen, gossar,
och sedan bort till gömstället med dem!»
Gossarne lydde. Deras långa piskor väckte djuren
och drefvo dem in i skogen. Här försvunno djur och
människor. Först fram emot morgonen återvände
farmaren med sina söner, öfvertygande sig, att Hans
fortfarande sof djupt, och gingo sedan åter in i
stugan.
Hans fortfor emellertid att sofva, tills den första
klara solstrålen spred sitt sken öfver hans ansikte
och väckte honom. Nu for han upp och varseblef med
förfäran, att de i hans vård anförtrodda djuren voro
försvunna. I den första bestörtningen affyrade han
sin bössa och ropade högt på herr Blunt. Efter en
liten stund kom denne med sina söner och fann Hans
i stor ångest och obeskriflig förvirring.
»Hvad står på?» frågade han barskt. »Hvad har
händt, efter ni slår alarm på morgonen?»
»Djuren, herr Blunt», stammade Hans, »djuren äro
försvunna — äro borta!»
Farmaren utstötte en fruktansvärd svordom.
»Så har ni ändå sofvit, karl?» röt han. »Ar det
eder vaksamhet? Må bödeln ta er! Men jag säger
er, att ni skall ersätta hela skadan, som jag lidit, om
jag ej får tillbaka djuren.»
Hans darrade, och förtviflans tårar stego honom i
ögonen.
»Hvad är att göra?» frågade han.
»Hvad annat än att förfölja tjufvarne», genmälte
farmaren. »Troligtvis känna skälmarne vadet där uppe
i floden och ha drifvit djuren åt det hållet. Upp,
gossar! Kanske kunna vi upphinna skurkarne på
denna sidan vadet, hvarom icke är allt förloradt, ty
på andra är allt förföljande utan nytta, emedan på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
