- Project Runeberg -  Två berättelser /
75

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HEMKOMSTEN. 75

anträda hemresan utan låg några veckor sjuk af sina
brandskador, pinad af den lidande kroppens och den
af hemlängtan uppfyllda själens dubbla smärta.

Ändtligen tillfrisknade den stackars Hans. Den
sista olyckan, som han genomgått, hade endast skärpt
hans längtan att lämna den amerikanska marken, på
hvilken han aldrig, efter hvad det tycktes, skulle finna
sin lycka, och hans första steg efter tillfrisknandet
ställdes till hamnen, där han ville uppsöka ett
fartyg, som skulle gå till Europa. Han fann flera
sådana och till och med en ångbåt, som redan följande
dag skulle lätta ankar. Denna valde han, gick genast
ombord, betalade sin passagerarafgift och inväntade
med glad otålighet affärdens ögonblick.

Också detta kom ändtligen. Ångarens väldiga
skorstenar utstötte täta rökmoln, och lätt som en
fågel gled den hän öfver vågorna — mot hemlandet.
Hans kände sig gladare, än han någonsin känt sig,
sedan han lämnade fädernehemmet. Och väl var denna
glädje berättigad. Bättrad, grundligt bättrad,
återvände Hans hem och kunde därför hoppas att för sina
förut begångna fel få förlåtelse af föräldrarne.
Öfverfarten gick fort och lyckligt, och utan något missöde
uppnådde fartyget Bremerhaven, hvarifrån Hans utan
uppehåll fortsatte sin resa.

En vacker sommarafton i skymningen, då de första
stjärnorna lyste på himmeln, beträdde Hans efter
lång frånvaro åter fädernestaden. Med klappande
hjärta skyndade han genom gatorna till den välkända,
kära platsen, där hans faders hus låg, nu såg han
det — nu stod han framför det, och en känsla af
obeskriflig sällhet fyllde hans bröst.

1 hvardagsrummet stod ett fönster öppet,
hvarigenom den svala aftonluften kunde inströmma; lampan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free