- Project Runeberg -  Två berättelser /
92

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han vände sig hastigt om och var snart
försvunnen på gatan i den stora stadens virrvarr.

Till hälften glada öfver hans godhet, till hälften
bedröfvade öfver hans barskhet, sågo fru Brander och
Tomas efter honom. Men negrinnan Juno lämnade
dem ej länge åt deras känslor och betraktelser utan
nödgade dem att stiga in.

»Kom bara, goda fru, kom, käre unge herre», sade
hon. »I huset är bättre än på gatan. Gamla Juno
koka te åt er och bringa majskakor. Kom in!»

»Gif akt, lilla mamma», sade Tomas, »här bär det
uppför tre trappsteg, håll dig fast vid min arm! Min
stackars mor är blind», vände han sig nu till
negrinnan, »jag ber, haf öfverseende med henne!»

»Stackars fru», svarade Juno på bruten tyska, »vilja
hjälpa henne! Taga Junos hand! Rätt så — ett, två,
tre! Nu ingen trappa mer —alltjämnt! Här gamla
Junos lilla kammare, där kammare och rum för gäst!
Nu ni taga plats här!»

Försiktigt förde hon den blinda till en stol, som
stod framför ett bord, satte lyktan på bordet och
aflägsnade sig för att hämta det utlofvade teet och
majskakorna. Snart återkom hon därmed, och medan fru
Brander och hennes son vederkvickte sig med mat och
dryck, förstod hon att med några skickligt anlagda
frågor skaffa sig kännedom om sina gästers öden och
hvarifrån de voro samt om deras sammanträffande med
kaptenen.

»Men säg, Juno», frågade nu Tomas, då negrinnans
nyfikenhet blifvit tillfredsställd, »hvem är vår gode
välgörare? Hvad heter han, och hvarför är han så
människovänlig och på samma gång så barsk, så torr
och kort om hufvudet? Ej en gång ett ord till tack
ville han höra från min mun.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free