- Project Runeberg -  Två berättelser /
106

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

baka på hufvudkudden och låg länge orörlig med slutna
ögon.

»Hettan, den förfärliga hettan!» hviskade han
plötsligt. »Min hjärna brinner — glödande eld, smält bly
rullar genom mina ådror. O, mitt hufvud, mitt
hufvud!»

»Store Gud, hvad kan jag göra för att lindra hans
förfärliga plågor?» suckade Tomas. »Juno har ej
gifvit mig några andra föreskrifter än att använda den
röda vätskan och pulvret. Detta synes ej verka
tillräckligt. Om jag skulle lägga omslag med kallt
vatten på hufvudet? Det var ju så välgörande för mig,
då jag för några år sedan hade så svår hufvudvärk.
Det kan aldrig skada — jag vill försöka!»

Han skyndade ut och återkom snart med ett ämbar
friskt vatten, hvari han doppade några handdukar,
hvilka han sedan lade på den febersjukes heta panna.
Så snart de blefvo varma, doppade han dem åter i det
kalla vattnet och lade på dem igen, och därmed fortfor
han fullt en timme.

»Det gör godt, det är uppfriskande», sade kaptenen
sakta. »Mera vatten, mera vatten! Lågorna slockna
småningom.»

Tomas lade oförtrutet på nya omslag, gaf honom
dess emellan in än af vätskan, än af pulvret och
unnade sig ingen ro, förrän kaptenen åter föll i en stilla
slummer. Detta skedde först emot solnedgången, men
sömnen tycktes nu äfven vara djup och lugn.

Tomas trodde sig kunna begagna tillfället att
underrätta modern och särskildt gamla Juno om
tillståndet. Sakta lämnade han rummet, läste dörren, så
att ingen obehörig kunde intränga, och skyndade hem,
så fort han kunde. Då han berättade dagens händelser
och därvid omnämnde användningen af det kalla vatt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free