- Project Runeberg -  Två berättelser /
108

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

därefter patienten få, som han ville. Efter en knapp
kvarts timme sof han åter och djupare än någonsin
så att Tomas alldeles obehindradt kunde fortfara med
de våta omslagen. Visserligen ville äfven hans trötta,
utvakade ögon gång på gång falla ihop, men då tänkte
han alltid på Junos förmaning att ej släppa efter med
användningen af det kalla vattnet, och så ryckte han
med kraft upp sig igen från sin sömnaktighet.

Omkring klockan fem på morgonen frambröt en
ymnig svett ur den sjukes alla porer, och Tomas
märkte med innerlig glädje, att hans andetag blefvo
allt jämnare, djupare och lugnare.

Han öfverhöljde nu sorgfälligt den sjuke med
filtar och täcken, så att den välgörande svettningen
ej på något sätt fick afbrytas. Slutligen klockan
åtta på morgonen slog kaptenen åter upp ögonen och
såg sig omkring med så fria och klara blickar, att
Tomas ej kunde undertrycka ett utrop af glädje.

»Ni är frisk, herre!» utropade han hänryckt. »I
dag är det en annan blick än i går morse! Himmeln
vare pris och tack, febern är bruten!»

»Ja, min käre gosse, jag vet, att gula Jack har
släppt mig ur sina klor», sade kaptenen lågmäldt men
med klar och tydlig röst. »Jag känner nu endast en.
viss mattighet och tyngd i lemmarna, men elden, som
i går brann i mina ådror, är fullkomligt släckt. Känn
på min hand — den är sval och ej brännande.»

Tomas fattade handen, och i det han tryckte den
till sina läppar, lät han en tår falla på den.

»Du gråter?» frågade kaptenen förvånad.

»Af glädje, herre!» svarade Tomas. »Af idel glädje
däröfver, att Gud har räddat er.»

»Ja, Gud och därnäst du!» svarade kaptenen
vänligt. »Därom få vi tala en annan gång, när jag blir

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free