- Project Runeberg -  Två berättelser /
122

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Spänningen, förtrytelsen och vreden hos
passagerarne på Amazonen nådde sin höjd, och äfven de mera
sansade män, som kort förut hade tagit löfte af
kaptenen, att han icke på något villkor skulle inlåta sig
i täflan med Krokodilen, visade plötsligt en alldeles
motsatt stämning och ropade till kaptenen, att han
måste segla fatt Krokodilen och gå om den.

»Men ni ha ju själfva bundit händerna på mig,
mina herrar!» genmälde kaptenen. »Dock är det ännu
ej för sent, och Amazonen skall visa hvad hon är i
stånd till! — Eldare där nere, gör er skyldighet och
spara inte på veden! Vi måste slå Krokodilen.»

»Hurra, hurra, hurra!» kom det som en åska ur
passagerarnes strupar. Kapten Brenner och Tomas voro
de enda, som ej instämde.

»Saken blir allvarsam», hviskade kaptenen till sin
tjänare. »Följ mig akter ut! Vi måste se till hvad vi
i händelse af olycka kunna göra för vår räddning.»

Båda gingo akter ut, och kaptenen böjde sig öfver
akterdäckets reling.

»Allt klart!» sade han. »Den lilla båten hänger
här, och vi vilja träffa nödiga förberedelser för att
genast kunna sätta den i vattnet.»

Inom kort var detta gjordt, och nu kunde så väl
husbonden som tjänaren i större ro vända sin
uppmärksamhet på det spännande skådespelet af kappseglingen.

Eldarne måste ha väl gjort sin skyldighet, ty äfven
Amazonens ugnar spydde nu eld och lågor, och man
kunde märka, att Amazonen småningom fördubblat sin
hastighet. Ännu alltjämt kastades torra vedträd på
den flammande härden. Dess järnväggar blefvo
småningom glödande, ångan hväste allt kraftigare, de stora
skofvelhjulen gingo omkring i yrande fart och
slungade massor af hvitt slam och skum vida omkring öf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free