- Project Runeberg -  Två berättelser /
139

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT MYTERI. 139

som man skall finna där ute, men jag får allt stäfja
aptiten, ty till resan behöfs pengar, och flyga genom
luften kan människan lika litet, som hon kan lefva af
luft. Det är min åsikt om saken.»

»Och min är», sade Burke hviskande, »att det
blott beror på vår egen vilja att direkt härifrån segla
till San Francisco på ett skönt skepp.»

»Omöjligt! Hvem skulle anförtro oss ett skepp?
Du yrar, Burke! Guldtörsten har förvirrat ditt
förstånd!» invände matroserna.

»Hör mig lugnt ännu en minut och fatta sedan
ert beslut som ni vill», fortsatte frestaren hviskande.
»Då vi här blifvit af med hela lasten eller en del
däraf, kommer kapten Brenner att vilja fortsätta resan
längre norr ut. Vi löpa således lugnt ut och vänta
tåligt, tilldess vi kommit långt nog från New York
för att ej vidare behöfva frukta att bli störda. Men
då uppträda vi och förklara helt lugnt för kaptenen,
att det är vår afsikt att gå till Californien och att
han gör väl i att göra oss till viljes och föra oss dit.
Om han vägrar — nå, då inspärra vi honom i hans
hytt, men om han, som troligt är, ger efter för
öfvermakten, då segla vi närmaste väg till det rika
guldlandet.»

»Nedrigt, afskyvärdt förräderi!» kunde Tomas ej
afhålla sig från att halfhögt utropa. Men hur sakta
han än talat, hade likväl Burkes skarpa öra uppfattat
hans röst, om också icke orden, då den djupaste
tystnad inträdt efter hans tal till de öfverraskade
matroserna. Han sprang upp och stod i begrepp att skynda
ut i gången, då Tomas med den mest obesvärade uppsyn
trädde honom till mötes och med den lugnaste ton i
världen hälsade på honom och matroserna, som nu
stirrade på honom med osäkra blickar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free