- Project Runeberg -  Två berättelser /
149

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Sade jag er inte, att Tomas är en hederlig
kamrat!» ropade Hans, i det han omfamnade ynglingen.
»Utan honom hade vi aldrig funnit detta näste med
sina ägg af guld och silfver. Ett hurra för Tomas!»

Hurraropet höjdes ett par tre gånger af hesa
strupar, och matroserna höllo på att kväfva Tomas
med sina handgripliga vänskapsbetygelser.

»Detta är alltså den funna skatten», tog Burke till
ordet, när matrosernas första glädjerus hunnit något
stilla sig. »Men hvad skall man nu taga sig till
därmed? Månne på stället dela den emellan oss?»

Man yttrade sig för och emot. Slutligen förenade
man sig om att öfverlämna hela summan odelad i
styrmannens och äldste båtsmannens förvar och först då
dela den, när man uppnått Californiens kust.

»Det är i alla händelser bäst så», sade Burke.
»Om vi redan nu dela pengarna, hvem garanterar oss
för att inte någon af oss hemligen bestjäler den andre?
Men en gång väl i Californien stoppar hvar och en
sin andel på sig och gör med den hvad han vill. I
min hytt ligga pengarna säkrast förvarade. Jag är
eder ansvarig för dem, och om en enda dollar skulle
fattas vid delningen, så kan ni hålla er till mig, och
jag skall ärligt ersätta det felande.»

Några knotade mot det fattade beslutet, enär de
icke kunde förmå sig att obetingadt lita på
styrmannens ärlighet. Men flertalet, och däribland Tomas,
instämde lifligt med Burke, hvadan minoriteten fann
sig tvungen att ge efter. Summan räknades och
befanns utgöra ett hundra tolf tusen dollars. Den
öfverlämnades åt Burke, som gömde den i styrmanshytten.

»Nu tänker jag vi skulle kunna befria kaptenen
från hans bojor», sade han, när han kom tillbaka till
de andra. »Han är oskadliggjord, om vi stänga in

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free